The comeback of the blue tent

Istället för att äta frukost för en krigare sitter jag här och äter frukost för en fransman. Sucks. Hoppas jag får behålla mitt yttipytti rostebröd med marmelad i magen idag...

Ska snart göra något åt mitt bleka vinternylle och släpa mig iväg till Sorbonne. Johanna har nämligen klarat sin examen och har bjudit in mig till avslutningsceremonin. Jag är så stolt över henne och det ska bli så kul att återuppleva ceremonin igen - från åskådarplats denna gång.


Exakt såhär snygg var jag för snart ett år sedan i min knalligt blåa klädnad!

Varför straffar Gud mig när jag inte tror på honom?

Influensa, magsjuka och dunderförkylnig har jag hunnit med den senaste månaden. Månad som i fyra veckor! Fattar ni? En olycka kommer sällan ensam som dom säger men nu är det väl ändå nog?

Milla ringde nyss och sa att vi ses om två veckor i Sverige. Jag svarade att nej du, tre veckor är det allt. Sen tänkte jag att det var lite konstigt trots allt eftersom det var tre veckor kvar för en fem-sex dagar sen också. Sen tänkte jag att hon har nog rätt trots allt. Två veckor it is. Stress! Jag har köpt två ynka julklappar och inte visionerat fram en enda liten nyårsblåsa. Ja, ja, ça va aller...

Natti natti!

Gangster Go Cart

Jag var inte på clubben i lördags i kort klänning, ett glas whiskey i höger hand och random bad boy i vänster - oh nej.  Istället stod jag någonstans i någon förort iklädd en hellång, röd, oljefläckig overall med öronen fyllda av motorbrus. Mon chéri hade fått för sig att bjuda med mig på grabbkväll så utan att jag riktigt fattat vad som hände satt jag inklämd i en liten, liten bil med tre stora, stora män bakom mig. Det vill säga, dom var bakom mig ända tills jag möblerat om banan och slirat in i ett hörn utan minsta chans att ta mig därifrån. När jag inte felparkerade i mitt hörn och viftade vilt med armarna för att få personalen att rädda mig så spred jag skräck bland grabbarna genom att hänsynslöst ramma dom och med ett rått skratt gasa vidare. Helt klart värd kväll som inte kommer glömmas i första taget (mest för att jag har ett läbbigt grönblått blåmärke som täcker halva ryggen och skrämmer livet ur mig varje gång det strirrar tillbaka på mig i spegeln).



Här tog vi en drink efteråt. Skönt häng.

YES WE CAN!

Håller en stilla valvaka i sällskap av CNN och BBC. Dricker varm choklad med massa grädde och äter ostmackor med massa smör (den här influensan har stulit läskigt mycket kött från mig, kom tillbaka kött!) Skickade just iväg ett SMS till min babe i Boston, Zara, och följande händer:

Jag: I'm sure Obama's winning! You'll tell your children and your grand children about this very moment!
Hon: I feel like it's christmas! Would you sleep with him?


Would I?

The girl next door

Min fellow nattuggla på andra sidan gatan har nu kickat igång sin dagliga procedur där hon stirrar in i sin spegel och petar-petar-petar på sitt ansikte under en i sammanhanget överdrivet lång tid. Jag kan inte hjälpa att ställa mig frågan: vad är det hon är ute efter egentligen?

Jag vet inte hur det är med er men när jag njuter av min spegelbild gör jag det först och främst och helst i en rejäl helfigursspegel. Där jag riktigt ser mig själv. Jag börjar gärna dagen med att i min birthday suit ställa mig på lagom avstånd från min IKEAnska trotjänare och snurra runt-runt-runt i ett långsamt tempo samtidigt som jag nickar instämmande. Jag dröjer mig gärna kvar vid baksidan en extra sekund. Det erkänner jag. Sedan plockar jag ihop en dagens utstyrsel och placerar mig återigen framför spegeln. Här vidtar nästa process, där jag dansar in dagens kläder med iPoden på tillräcklig hög volym för att jag ska vakna. Jag dricker nämligen zero kaffe på morgonen så vad ska en kvinna göra?

Tillbaka till the girl next door. Jag har två teorier. Antingen bär hon på en hemsk och sällsynt hudsjukdom som tvingar henne att pilla muterade finnbölder i tid och otid. Eller så är spegeln i själva verket ingen spegel utan en lönnspegel som hon försiktigt öppnar nattetid för att mata sin drake som hon smugglat in från Udaipur.

Soulja Boy talar ut: "Without them we'd still be in Africa"!

Slösurfade lite och snubblade över en lika hemsk som komisk intervju för The Daily Beast med 18-åriga Soulja Boy:

I asked him, "What historical figure do you most hate?" He (Soulja Boy) was stumped. I said, "Others have said Hitler, bin Laden, the slave masters..." He (Soulja Boy) said, "Oh wait! Hold up! Shout out to the slave masters! Without them we'd still be in Africa."


My jaw, at this point, was on the ground. "We wouldn't be here," Soulja Boy continued, having no idea how far in it he'd stepped, "to get this ice and tattoos."


"We wouldn't be here to get this ice and tattoos". HA HA HA ! Jag skulle sova med ett öga öppet efter ett sådant uttalande, lillgrabben.


Vad han har emot Afrika är fortfarande ett mysterium

La grippe, les enfants, ça tue!

Ryktet går att vissa inte alltför avlägsna släktingar till mig kräver förändring i denna blogg. De kräver mindre sex, sprit och porr och mer vardagsliv. Jag är självklart inte sen att möta denna önskan och ger er därför en exklusiv inblick i the famous life of...

(trumvirvel)

...INFLUENSA-LINN!

Ligger golvad (bokstavligt talat eftersom det drar kallt från fönstret vid min egentliga säng) sedan tre dagar tillbaka och klunkar liter efter liter ur min Vittelflaska. Vatten, alltså. Min kropp ömmar och värker och är för en gångs skull täckt från topp till tå av mjukiskläder variant way too big. Håret ligger i fettiga ansamlingar och jag har till och med sjunkit så lågt att jag grävt fram de där glasögonen. Brr. Jag har ingen aptit och lever på banan och varm mjölk med honung - ungefär allt som kommer ner i min groteskt uppsvullna hals. När jag är vaken har jag en huvudvärk som inte är av denna värld och när jag sover drömmer jag de konstigaste drömmarna.

AU SECOURS!


Take it like a pornstar

Säger godnatt från världens sexigaste huvudstad med en bild daterad 17 oktober. Nicola fångade min kamp med Absolut Disco-flaskan:


Och ja, omsättningen guldolja är hög i min värld. Det kan ingen finanskris ändra på!

Vilken vintertid?

I söndags blev klockan vinter. Tydligen. Jag somnade fullt medveten om detta men stod likt förbaskat vid metron med simväskan* packad EN TIMME FÖR TIDIGT och undrade vilken pajas som roat sig med att fiffla med klockorna. Ve och fasa. Jag gick alltså upp klockan nio en söndag. Nästan så jag är lite stolt trots allt, nu när jag låtit det smälta ett par dagar.

*Jag och R simmar varje söndag. Så gulligt att man kräks lite, jag vet.

Je connaissais la fin dès le début me je me ment

Vackert och vemodigt passar bra en måndagskväll. Monsieur Edwards har spelats flitigt på radion ett bra tag men det är först nyligen jag insett att snubben i fråga är HET. Kolla själva. Sen sjunger han ju inte helt dåligt heller. Förstås.


Mathieu Edwards - Entre Toi et Moi

Gratis är godare

Råkade visst träffa den där F igen igår eftermiddag och just som vi bestämt oss för att go sushi ringer Jaja:

Hon: Vad händer då?
Jag: Är med ex:et, tro det eller ej. Vi ska precis gå och käka.
Hon: What? Vad gör du med honom nu igen?
Jag: Jag vet inte riktigt, ärligt talat...
Hon: Var du hungrig eller?


Skönt att mina vänner tar mig för en parasit.


Bilfest på Paris gator och boulevarder

Gårdagen urartade till en ganska hektiskt lördagskväll som nog innehöll det mesta av det mesta. Kickade igång det hela tillsammans med Johannas klasskompisar på en (håll i hatten nu) rysk middag/fest i Paris Chinatown. Vi drack vodka på 25:e våningen med panoramavy över den upplysta staden. Vad gäller maten insåg jag snabbt att jag gjort helt rätt i att stödäta sushi innan. Efter någon timme fick jag nog av mingel och techno och kindpussade mig ut ur lägenheten och satte mig på metron hem. Efter exakt 22 minuter chez moi var jag ombytt, nydushad, uppmejkad och redo för clubben. Det skulle dock komma att visa sig att clubben definitivt inte var redo för mig och ännu mindre min gröna klänning. Blev upphämtad av mitt nya partycrew och en högljudd bilfärd senare befann vi oss på deras (och nu också min) stambar där vi hann häva en whiskey/coka var innan någon insåg att vi glömt hämta upp partyprinsessa nummer 2. Dumt. In i bilen igen, skruva upp volymen och styra mot Creteil. Ytterligare en lägenhet med utsikt, lite rhum/apelsinjuice och sedan var vi redo för clubben. Vi parkerade vid Republique och gled in på överfulla, överförfriskade La Favela strax efter midnatt men knappt hann jag komma in innan min man ringde och bad mig komma ut igen. Han, hans bror och en vän firade helgen dom också och efter lite velade bestämde vi oss för att lämna Paris och åka till farligaste förorten för att avsluta där. In i bilen igen, skruva upp volymen, inhandla mer whiskey och styra mot Saint-Denis. Och vad som händer i Saint-Denis stannar i Saint-Denis men blod är fortfarande tjockare än vatten. Slut.


Det gäller att hålla sig sysselsatt annars kan man ju få tråkigt! Lördagkvällens körschema.


"Du ser ut som ett sexigt litet salladsblad chérie!" Samma klänning, annan kväll.

Put your hands up in the hair eller några ord om fransmännen

Om du någon gång befinner dig på en club inom Frankrikes gränser och dom just denna gång spelar den gamla dängan put your hands up in the air put your hands up in the air put your hands up in the air put your hands up in the air (ja, ni vet) bli då inte förvånad om fransmännen runtomkring dig plötsligt verkar drabbats av en kollektiv lössattack. I själva verket har de bara (i vanlig ordning) missförstått ett ord eller två. I det här fallet har air blivit hair och det är så fruktansvärt roligt att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Put your hands up inte the hair, put your hands up in the hair! Ruffsa håret ruffsa håret allez allez!

LOL.

Men får dom välja dansar dom helst till Discobitch och henns låt om överklassungar som dricker champagne och åker till Hawai. Omåttligt populär för tillfället, frågan är bara hur många gånger jag klarar av att höra detta innan jag blir galen:



Discobitch - C'est Beau la Bourgeoisie

Vill dricka tre liter vatten i ett svep och sen kräkas

Solen skiner. Har sprungit. TÖRSTIG. Svimfärdig. Nu: stretcha. Snart: Jobba.

Peace.


Won’t you please get outta my head, get back into my bed

Underbart fint från John Legend som här tar Estelle till hjälp. Fler perfekta höstmys-låtar hittar ni på hans album Evolver som släpps 20 oktober i UK.


John Legend ft. Estelle - No Other Love

Om

Min profilbild

Linn

RSS 2.0